...Och jag känner starkt att bilden nedan är enormt frestande och jobbig att titta på. Dagen började väldigt bra, vilket alla dessa tre dagar egentligen har gjort. Det är kvällarna som varit allra värst. Då har jag sysselsatt mig hela dagen lång och det hjålper en hel del att kunna göra det. Men på kvällen finns det inget att sysselsätta mig med. Ok, iaf inget som jag känner att jag ORKAR sysselsätta mig med. Hela dagens sysselsättande står mig upp i halsen och jag känner mig bara trött och hungrig. Abstinens i samarbete med trötthet och sysslolöhet har lett till samma sak alla dessa tre kvällar: att jag skäller och gapar på sonen så fort han inte gör exakt som jag säger. Och varje gång detta sker blir jag än mer röksugen för då vill jag stilla det dåliga samvetet.

Suck! Men, nu har det gått mer än tre dygn så jag räknar nog nästan med att hela dagen ska vara lättare att hantera i morgon. Men vem vet... Min bästa vän skall bjuda mig på lunch på stan, så jag får se fram emot det nu.

So long!

Japp, så är det. Inne på tredje dygnet som icke rökare.

Gårdagen kändes dock liiite lättare än måndagen. Men det var fortfarande jobbigt. Det värsta är just nu att jag längtar efter den där kicken man får när man röker efter en lång stund. Den kicken kommer jag aldrig mera att få och jag tror att jag alltid kanske kommer sakna det åtminstone en smula.

I morgon eller övermorgon borde väl saker och ting kännas lättare iaf, för då ska nikotinet ha gått ur kroppen.

Jag gick ju igenom det här för inte alls länge sen, så jag har varit väl förberedd inför detta jobbiga. Så jag har planerat in dagarna så att jag sysselsätter mig så mycket det går.

Jag går upp runt 08.00 och sätter mig en sund vid datorn(nutid)

Sedan går jag en morgonpromenad på 30 - 45 minuter

Efter detta blir det frukost och sen städning/diskning

Och sen jobba mellan 12.00 till 17.00

Sen kommer den svåra tiden av dygnet, kvällen. Då orkar jag inte att göra så himla mycket och då smyger sig abstinensen på på ett helt annat sätt. Mer intensivt och plågsamt.

Det är skönt att somna på kvällen...

So long!

Mmm, nu har jag alltså klarat 23 timmar, med nöd och näppe känns det som. Vilken tur att man sover på natten för jag hade aldrig pallat med att vara vaken dygnet runt med den här abstinensen.

Dagen började lugnt och har verkligen gått neråt. Från ok till bitter ångestklump som vill krypa ihop i fosterställning och suga på tummen. Eller ännu hellre vill jag gå i ide och sova tills allt är bra igen, tills ingen abstinens längre finns kvar. Jag VILL INTE röka. Men jag vet att några bloss skulle få mig att må bra en stund. Nej, det är inte ens att tänka på. Suck och stön, ack så hårt livet kan vara;-)

So long!

07:38. Jag har läst hela den fantastiska boken "Äntligen icke-rökare" av Allen Carr som själv rökte hundra cigg (fem paket) om dagen innan han till slut bestämde sig för att sluta och lyckades. Jag försöker tänka att: kan han. så kan väl jag?!

Jag har ingen aning om hur denna dag kommer bli. Jag är helt inställd på att det kommer bli svårt, så antingen kommer hela dagen bli ett helvete, eller så kommer jag bli glatt övrerraskad för att det går lättare än jag först trodde.

Varför just nu, kanske du undrar? Jo, för i dag börjar jag sommarjobba och då kände jag liksom att eftersom jag behöver sysselsätta mig under den värsta första tiden som icke rökare är detta ett bra tillfälle att sluta. Jag måste bara minnas några av alla de vettiga saker Allen Carr skriver i sin bok:

 - Don´t feed the monster! Uppe i mitt huvud sitter ett hemskt litet monster som vill ha nikotin. Jag får inte mata monstret för då blir mitt liv än värre.

 - Det är pga rökningen jag har det jobbigt just nu, det är pga ciggen jag får abstinens, och endast utan cigg kan jag bli fri från den

 - Egentligen är inte abstinensen så stark, för isf skulle jag ju vara tvungen att gå upp och röka mitt i natten.

Äntligen? Jag hoppas att jag kommer känna "äntligen icke rökare!" och inte "Jag saknar att röka!"

Jag kom på att jag kanske ska ta och presentera mig, förresten.

Jag är en tjej som för tillfället sommarjobbar i bokhandel men annars pluggar jag på komvux och skall så göra i minst en termin till. Mitt mål är att bli socialpsykolog.

Undrar Du något? Fråga på!

So long

15:22.Det känns som att jag dör långsamt under stor plåga. Jag vill slippa detta helvete NU! Att sluta röka och hålla sig ifrån att röka sen är fan något av det svåraste man kan genomgå tror jag. Det är verkligen fruktansvärt. Jag jobbar nu, i butik. Gissa hur lätt det är att vara trevlig mot kunderna? Inte ett skit lätt.

Det sägs att det tar tre - fyra dygn innan nikotinet lämnat kroppen så ikväll runt halv sju har det gått ett dygn. Bara två - tre kvar då. Bara? Nej, det känns inte som "bara". Det känns jobbigt att ha det framför mig.

Jag har även hört att jag ska drabbas av en underbar uppenbarelse om tre veckor då jag kommer inse att livet som icke rökare är så förbaskat mycket bättre än livet som rökare. I hope...

Lite om mig:

Mat jag avskyr och spyr av:

*Kaviar - det vidrigaste som finns

*Mesost - fy fan!

*Paprika - Luktar som nyckelpige-piss och smakar likadant

*Oliver - smakar som mosad skalbagge luktar

*Rå lök - bara för jävla äckligt

*Senap - Hemskt!

So long

Som rökare de senaste 13 åren kommer inte detta att bli lätt. Jag kan inte säga hur många gånger jag försökt att sluta röka. Men jag vet hur många gånger jag verkligen lyckats: en. Alltså har jag gått igenom det helvete som nu ligger framför mig, kommit igenom det och blivit en icke rökare utan abstines eller sug efter en cigg. Men så började jag igen. Det kan ju verka idiotiskt, men är det inte egentligen. Det som hände var att jag hamnade i en hemskt jobbig situation som jag inte kunde kontrollera och det var enormt påfrestande på alla sätt och vis. Därför började jag röka igen, för att lugna mig, bli stabil i humöret, slippa ångest... Ja... Men det där är egentligen strunt samma nu.

Kl 18:40 i kväll rökte jag mina sista bloss och sen slängde jag ciggen och tändaren åt skogen.

Redan nu känner jag en enorm längtan efter att lugna mig med en cigg. Få känna den underbara känslan... nej, fan oxå. Detta kommer inte bli lätt.

So long